Evelina

• Ibland har man förberedit sig själv på en toppenkväll 
• Ibland så blir man alldeles för full el. drogad och har minnesluckor på flera timmar
• Ibland vaknar man klockan 7 på Nisses i Göteborg och inser att man har blivit bestulen
• Ibland så tror snälla tanter att man är hemlös och ger en 100kronor
• Ibland skäller man ut snälla tanter för att dem tror att man är hemlös
• Ibland så hatar man sig själv och anser att ett hopp från Angeredsbron inte låter så pjåkigt
• Alltid älskar jag min farmor  och mamma för att dem ställer upp i alla lägen

Idag är det göravarmt och jag vill egentligen ligga och glassa på en varm klippa vid havet med go musik i öronen, solglasögon och Sex and the city-boken i handen. Fallet är tyvärr inte sådan, utan istället fylls min eftermiddag med bananlådor och städ.

Farmor och farfar tjötade ut mig på stan förrut eftersom det är Fjordfestivalen och de ville ha sällskap av sitt bästa barnbarn. I utbyte bjöd farmor på fika så det var helt okej. Pinsam situation uppstod dock när en Viasatsnubbe tjötade till farfar att köpa något flashigt viasatpaket. Farmor (som kan tyckas vara en smula främlingsfientlig) säger högt (till viasatsnubben som såg lite latino ut) att "-Nehe Ingemar, inte ska vi ha paranbol. Det är bara utlänningar som ska ha få in nått hattentattenprogram från Irak" Jag klarade inte av den obekväma situationen och gick generat därifrån. Men jag tycker om henne som bare den iallafall.

Klockan 19 ska jag tydligen till museét för min goa farfar ska spela dragspel där och farmor har lovat att bjuda på kaffe igen.

Utflyttningsfest tomörra!

& jag är glad och kär för jag har en sån go pojkvän!


(innan Mats & Carolines bröllop)

Underbara dag. Kom till Uddevalla vid sex och insåg att jag inte hade hemnyckeln med mig. Peter skulle inte komma hem förren vid elva så jag stannade upp och älskade mitt liv en liten stund. Tur att min goa granne Emelie var hemma, så jag har slappat med henne och Elton fram tills nu.

Bröllopet igår var jättefint=go bröllopstårta. Skrattde åt ett gulligt gammalt par och hoppas jag blir precis som dem när jag blir äldre. Hade så jäkla skön jargong mot varandra som man bara va tvungen att älska. Mindre mysigt var det när jag insåg  att min bordsherre(?) hade en stor och oerhört äcklig gräshoppa/vårtbitare på kostymen så jag började skrika mitt under den fina bröllopsmiddagen. Stämningshöjare iaf.

Nu försöker jag lite smått packa inför flytten nästa vecka, men det ser inte ut att komma någonstans. Har packat ner det käraste jag har; mina sällskapsspel.


Mamma står givetvis för dagens citat; "Pedanter skrämmer mig mer än pedofiler!"

Har varit vaken sen klockan 9 igår morse och kan inte sova. Det är alldeles för många timmar utan sömn, och speciellt eftersom det bär av till Karlstad imorgon bitti klockan 6 med mamsen. Var snusktrött när för några timmar sedan men nu skulle jag inte ha några problem att vara vaken en natt till. Jag tror dock att konsekvenserna av ännu en sömnlös natt väger för starkt emot vad jag klarar av utan att vara en totally surfitta. Men jag vill verkligen sova. Jag vill drömma något kosligt. Mina drömmar har tack gud fått tillbaka en liten del av den charm de ett tag saknade.

Jag vill drömma om New York...

Idag har jag fått ingenting gjort. Jag skyller på ensamheten. Har varit helt själv idag och förr älskade jag det. Att umgås med mig själv var då fett prioriterat men nuförtiden hatar jag det. Idag borde jag städat lägenheten kliniskt, men någonstans mellan Extreme Home Makeover och Youtube förlorade jag det som skulle blivit en effektiv dag. Efter många missade bussar kommer iaf Peter hit så vi kan städa lägenheten då den ser ut som HEJKOMOCHHJÄLPMIG och det är besiktning imorgon.

Ska bli så jädrans skönt att komma bort från Uddevalla. Okej att det bara är en halvtimme bort, men gud som haver barnen kär så slipper jag den här staden. Jag finns kvar, men med en betydligt snyggare lägenhet och en underbart gossig pojkvän som gör jävligt go gorgonzolasås.

Trots allt kommer jag sakna min lägenhet. Här har det samlats minnen under den tid som sägs vara den bästa i hela livet - gymnasietiden. Min lägenhet på Fjällvägen har varit mer eller mindre en fritidsgård och dörren har i princip stått öppen för alla. Den legendariska lappleken kommer nu symboliseras med mina 38kvm och den kommer vara saknad. Kommer aldrig få till en så bra lapplek som man kan få i mitt kök. Jäklar vad här har skrattats. Åh vad här har gråtits (gråtits kan det väl inte heta?) Men det jag kommer sakna mest är alla jävla pluggnätter som spenderats här. Speciellt mina och Peters. Trodde aldrig man kunde få så många minnen på 1 rok, men tydligen går det  och huvudingrediensen är la älskvärda vänner.

UTFLYTTNINGSFEST SNART!