Samma förbannade natt
Klockan är 03.21 och Peter kokar makaroner. Jag blev aningen förtvivlad där ett tag när han påstod att han skulle överge mig för min säng, men jag fick han snabbt på fötter igen. Mitt blåmärke på ryggen dunkar efter helgens bravader och jag har varit deprimerad hela dagen eftersom hypokondriska jag var/är helt säker på att jag har en hjärntumör eftersom det dunkar konstig och konkret på ena sidan huvudet. Jag ringde till farmor för att höra hennes kloka åsikt, och hon försäkrade mig om att jag kunde utesluta hjärntumör. Eftersom hon inte gav mig en tillräckligt bra anledning till varför är jag fortfarande lite orolig. Om jag skulle bekämpa tumören finns det risk för att inte bli helt frisk i alla fall. Exempelvis kan jag utveckla psykopatiska drag ifall tumören satt i och skadade en del i framhjärnan där bl.a. empati, samvete och normer utvecklas.
Sen så saknar jag min storasyster lite för mycket.